Spanish Baroque Era Painter, 1599-1660 Spanish painter. He was one of the most important European artists of the 17th century, spending his career from 1623 in the service of Philip IV of Spain. His early canvases comprised bodegones and religious paintings, but as a court artist he was largely occupied in executing portraits, while also producing some historical, mythological and further religious works. His painting was deeply affected by the work of Rubens and by Venetian artists, especially Titian, as well as by the experience of two trips (1629-31 and 1649-51) to Italy. Under these joint influences he developed a uniquely personal style characterized by very loose, expressive brushwork. Although he had no immediate followers, he was greatly admired by such later painters as Goya and Manet  Related Paintings of Diego Velazquez :. | The Infanta Margarita-o | Portrait de Philippe IV (df02) | A Woman as a Sibyl | Detail of the water seller of Sevilla | Surrender of Breda |
Related Artists:
Jonas Akerstrom
Swedish, 1759-1795
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Eduard Hildebrandt
(1818 - October 25, 1868) was a German painter. He served as apprentice to his father, a house-painter at Danzig. He was not twenty when he came to Berlin, where he was taken in hand by Wilhelm Krause, a painter of sea pieces. Several early pieces exhibited after his deathea breakwater, dated 1838, ships in a breeze off Swinemunde (1840), and other canvases of this and the following yeareshow Hildebrandt to have been a careful student of nature, with inborn talents kept down by the conventionalisms of the formal school to which Krause belonged. Accident made him acquainted with masterpieces of French art displayed at the Berlin Academy, and these awakened his curiosity and envy. He went to Paris, where, about 1842, he entered the atelier of Isabey and became the companion of Lepoittevin. In a short time he sent home pictures which might have been taken for copies from these artists. Gradually he mastered the mysteries of touch and the secrets of effect in which the French at this period excelled. He also acquired the necessary skill in painting figures, and returned to Germany, skilled in the rendering of many kinds of landscape forms. His pictures of French street life, done about 1843, while impressed with the stamp of the Paris school, reveal a spirit eager for novelty, quick at grasping, equally quick at rendering, momentary changes of tone and atmosphere. After 1843 Hildebrandt, under the influence of Humboldt, extended his travels, and in 1864-1865 he went round the world. Whilst his experience became enlarged his powers of concentration broke down. He lost the taste for detail in seeking for scenic breadth, and a fatal facility of hand diminished the value of his works for all those who look for composition and harmony of hue as necessary concomitants of tone and touch. In oil he gradually produced less, in water colours more, than at first, and his fame must rest on the sketches which he made in the latter form, many of them represented by chromolithography. Fantasies in red, yellow and opal, sunset, sunrise and moonshine, distances of hundreds of miles like those of the Andes and the Himalaya, narrow streets in the bazaars of Cairo or Suez, panoramas as seen from mast-heads, wide cities like Bombay or Pekin, narrow strips of desert with measure-less expanses of skyall alike display his quality of bravura. Hildebrandt died at Berlin on the 25th of October 1868.